Av någon anledning tröttnar man inte. Trött, jovisst. Men trött på det, nej. En unge tappar hela tallriken köttförsås på marken. Det räcker inte. En till måste tappa. Städar som askungen. Plockar med en plast gaffel. Torkar med servetter. Klar. Då kommer bomben. Käk över hela tröjan. Suck. Men jag hänger i. Vi hänger i. Det är värt det när man kommer hem och får svepa en kopp kaffe. Ta en skön dusch. Och dö lite. Sen givetvis när lönen kommer. När jag kan göra allt roligt i sommar. Då är det värt det. En grym sommar i utbyte mot det här skulle jag nappa på alla gånger. För en grym sommar kommer det bli. Känner det på mig. Eller jag vet det.

 Tänkte ta mitt feta arsle och knalla till Huddinge nu. Ingen vill me. Tur jag har min iPod. Sviker aldrig liksom (förutom när batteriet dör).